Ibland när hjärtat värker och allt känns jävligt hopplöst, så kommer man till en punkt då det är dags att börja stå upp för sig själv. Nu får det va nog. Dags att gå vidare. Det är inget som kommer va lätt eller gå smärtfritt. Snarare tvärtom.
Så nu har jag flytt staden och begett mig dit min telefon knappt har täckning. Ägnar dagarna åt promenader i snölandskap och gräver ner mig i kurslitteratur. Har läst om allt hemskt som kan drabba hjärtat, och insåg snabbt hur skrämmande lika symtomerna vid en hjärtinfarkt och hjärtesorg är.
Sen för säkerthets skull, så att risken för att springa på helt fel personer ute på något dansgolv, så ska jag ägna helgen åt jobb. Kanske är bäst så. För självdisciplin har nog aldrig varit min starka sida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar